Alltså
Det här med känslorna som är så överväldigande över sitt barn. Obeskrivligt!
En liten ärta...som Arvids morfar skulle sagt om de små tårna.
Helgen är här och jag har just sjunkit ned i soffan efter att ha lagt sonen, som var trött till den yttersta gränsen.
Maken har rivstartat jobbet och är nu iväg på höstens första läger.
Nu blir det det lite bokläsning innan filmmys...om jag håller mig vaken.
Toodiloo!
Toodiloo!
Han är ju så go! Vill bara krama och pussa den lille sötingen :-*