Tiden




Tänk att vi kan uppleva tiden så olika.
För någon kan ett år vara en hel evighet när ett år för någon annan kan vara som bortblåst på ett ögonblink.

Att vara föräldraledig som exempel. Jag kan bli påmind och därför stressad av att jag "snart ska börja jobba igen". Det är ju faktiskt bara ca elva månader kvar. 

Kanske kan just stressen bero på att jag egentligen vill göra något helt annat än att gå tillbaka dit jag är fast anställd. 
Det är därför svårt att faktiskt släppa den tanke och svårt ta vara på nuet som egentligen borde.

Vi är just hemkomna från öppna förskolan, idag jag och yngste sonen. 
Att jobba med barn o ungdomar skulle också vara ett alternativ att jobba med. Lätt att jag sitter och samtalar med föräldralediga o dess barn, fikar o sjunger lite. Gladeligen skulle jag tacka ja till detta! 

Att få frågan om man saknar jobbet och inte ska börja jobba snart är helst inget jag vill tänka på nu. 
Jag är föräldraledig och vill ta vara på tiden med våra fina pojkar! 




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

mariabo

om vardagsting helt enkelt.

RSS 2.0