Rejält
När jag står där i köket med potatisen puttrande på spisen, fiskpinnarna i pågående process att paneras och såsen i full färd med att tillagas ska jag samtidigt ta hand om treåringen som vill läsa bok NU och tiomånadersbebisen är alldeles för trött för att ens komma till ro...då får jag sansa mig för att inte hjärtat ska slå allt för fort.
Bebisen slungas upp i selen på ryggen och jag får i takt till spisfläkten (men i tanken ljuva afrikanska toner med tillhörande kroppsmönstret som sig bör) ständigt bara vara i gung för att han ska vara tillfreds och slutligen somna. Treåringen hämtar gladeligen bok efter bok och bläddrar belåtet i böckerna själv på golvet medan maten tillslut blir färdig och vi tillsammans i lugn och ro kan avnjuta dagens middag.
Det är fint att man slutligen landar harmoniskt efter den småkaotiska stunden som nyss hägrade.
Jag känner mig som en rejäl afrikansk kvinna helt enkelt!
