Alltså

Det här med känslorna som är så överväldigande över sitt barn. Obeskrivligt!
 
En liten ärta...som Arvids morfar skulle sagt om de små tårna.
 
Helgen är här och jag har just sjunkit ned i soffan efter att ha lagt sonen, som var trött till den yttersta gränsen.
Maken har rivstartat jobbet och är nu iväg på höstens första läger.
 
Nu blir det det lite bokläsning innan filmmys...om jag håller mig vaken. 
Toodiloo!

Den snabbe hjälpredaren

I vår familj finns en snabbt krypande pojk, även kallad Den snabbe hjälpredan. 
Det är fantastiskt mysigt att höra krypstegens ilfart så fort jag öppnar diskmaskinen. Han kommer som ett spjut! Undras om det går lika fort om sisådär tretton år...
 
Här har ni honom, vår älskade hjälpreda
 

Sköna lata dagar

Och så har det blivit onsdag kväll och jag är verkligen redo för sängen.
Nyss hemkommen från terminens första körövning och oj så roligt det var att komma igång med sången igen. Jag la ju lixom den biten på hyllan då Arvid kom till oss. 
 
Jag har haft sköna lata dagar i vårt härliga Sjötorp tillsammans med pappa o Arvid (givetvis) medan Per var iväg på personaldagar. 
Sommarvärmen kom tillbaka och likaså myggbetten. 
 
Fotandet glömdes bort mitt i all lathet men dessa fick iallafall följa med hem
 
 
Har ni sett sicken pelargon...
 
 
Blomman som växte in i huset och kom ut genom fönsterkarmen...
 
 
 
 
 

mariabo

om vardagsting helt enkelt.

RSS 2.0