Mysbrallan

Denna lördag tillbringades till största del i mysbrallan för mig och äldste sonen.
När de sköna byxorna är på så kan man skrota runt hemma hur som helst och ha det gott.
Handlingsbehovet och ett besök i mataffären fick mig dock att hoppa ur mysbrallan för en stund. 

Det skulle aldrig falla mig in att vistas utanför hemmet iklädd mysbrallan. Helst Inte heller för A. Om så är fallet vid enstaka tillfälle så är det troligt att alla andra kläder ligger i tvättkorgen och ivrigt väntas på att bli tvättade. Någon måtta får det vara! 




Vuxenpoäng?

Yngste sonen och jag ger oss ut på äventyr. Vi tar bussen in till stan (eller fram, som Tidaholmarna säger).
Att bo i ett samhälle utanför kransorten har sina för och nackdelar. 
Idag känns det mysigt att i lugn o ro ta bussen tillsammans.

Speciellt när det inte sitter en kotte mer än oss på bussen. Skönt men trist för kollektivtrafikens priser. De är ju egentligen skyhöga. Alldeles för höga priser för att motivera att åka buss, bärbuske i dagens samhälle ska vara så miljötänkande. Det går inte riktigt hand o hand. 
Och jag som bara ska ett snabbt ärende till BVC hade kunnat ta bussen hem på samma biljett...om de inte gjort att det är fem minuter över tiden för övergångsbiljett. Så retligt! 

Istället väljer vi att invänta maken och åker hela familjen hem tillsammans vid lunch. Kanske att jag och lilleman tar oss en sväng till babysången under tiden. 

Men det här med lag på bälte. Är jag bara ansvarstagande eller har det med åldern och förvandlingen från ungdom till vuxentänk i samband med att ha blivit mamma, att göra?!
Känns självklart att använda bältet. Det tycks inte fler medresenärer hålla med om. Såklart inte just denna resa eftersom vi sitter här alldeles allena men alla andra resor...



 


Du lilla liv

Tänk att du lilla liv låg och gotta till dig, nio månader, i mammas mage.
Vi tar oss nu en sovstund liggandes bredvid varandra i soffan, du inlindad i pappas kofta. Du lilla barn.

Vilken otrolig tacksamhet jag gång på gång översköljs av.
Två fantastisk fina pojkar och en otrolig make. Ord är fjuttiga i sammanhanget. 





mariabo

om vardagsting helt enkelt.

RSS 2.0