Tiden




Tänk att vi kan uppleva tiden så olika.
För någon kan ett år vara en hel evighet när ett år för någon annan kan vara som bortblåst på ett ögonblink.

Att vara föräldraledig som exempel. Jag kan bli påmind och därför stressad av att jag "snart ska börja jobba igen". Det är ju faktiskt bara ca elva månader kvar. 

Kanske kan just stressen bero på att jag egentligen vill göra något helt annat än att gå tillbaka dit jag är fast anställd. 
Det är därför svårt att faktiskt släppa den tanke och svårt ta vara på nuet som egentligen borde.

Vi är just hemkomna från öppna förskolan, idag jag och yngste sonen. 
Att jobba med barn o ungdomar skulle också vara ett alternativ att jobba med. Lätt att jag sitter och samtalar med föräldralediga o dess barn, fikar o sjunger lite. Gladeligen skulle jag tacka ja till detta! 

Att få frågan om man saknar jobbet och inte ska börja jobba snart är helst inget jag vill tänka på nu. 
Jag är föräldraledig och vill ta vara på tiden med våra fina pojkar! 

Vem ska bort?



Vi kör en Fem myror är fler än fyra elefanterklassiker. 

Vem ska bort av dessa fyra tror Du? 

Ja, salig blandning kan tyckas och jag håller fullkomligt med. 
Kvällen före Luciadagen 2014 satt jag ensam hemma och var ganska nyinflyttad i huset. Hade just tänkt tanken att jag helst såg att det inte skulle ringa på dörren just nu. 
Döm om min förvåning att det sekunden senare ljuder från dörrklockan. 
Skrämmande och aningens förvånad går jag och öppnar. Men om jag blev förvånad tidigare för att det just ringt på klockan när jag tänkt tanken så var det här något utöver det vanliga. 

Jag möts av två sjungande flickor, med screammask sjunger de luciasånger. Galet falskt bör tilläggas. I handen på ena flickan fanns en korg som de uppenbarligen ville ha belöning i. 

Alltså. Mäkta förvånad kunde jag då bara få fram "vad håller ni på med?!"

mariabo

om vardagsting helt enkelt.

RSS 2.0