Att välja

Livet rullar på och man tampas dagligen av olika beslut, stora som små. 
Ska jag äta gröt eller fil till frukost? Vad ska jag ha på mig? Vilket internetabonnemang ska jag välja? Kanske dags att sova? Ni förstår, listan kan göras lång...

Gårdagens mataffärsbesäket var tänkt att bli ett kort och smidigt stopp för mig och sonen efter vår stund hos änderna och biblioteket.
Sagt och gjort var våra tre varor ihopplockade och med bestämda steg gick vi mot kassan. 
Passande nog öppnades en tredje kassa då det just denna minut var högt tryck och därmed långa köer i de andra två kassorna.
-Så bra, den tar vi. Detta går ju riktigt smidigt, var tankarna i huvudet på mig.
Två äldre män hann före mig men de hade ju också en handfull varor så det gjorde mig inget. 
Men när jag ser bort mot en av de andra kassorna som varit öppen och inser att han som stod längst bak i min kö alldeles nyss nu till och med redan betalt och packat sina varor var det bara att inse att jag tog nitlotten.

Det stod också klart ganska snart att kvinnan i kassan var relativ ny och då aningens nervös på grund av stressen.
Klockan gick och Arvid började bli otålig. "Snart är vi färdiga älskade barn. Kolla på detta så länge...."
Attbetala 209070:- och även mitt tålamod började tryta...

Kvinnan i kassan hade slagit in att mannen före skulle köpa 700 (!) påsar med wienerbröd. Käre värld! Nog för att han såg ut att vara en livsnjutare av framförallt gott fika men han skulle i själva verket bara ha en påse.
Medan han drog sitt medlemskort x-antal gånger för att han inte förstått att det redan registrerats så satt kvinnan i kassan nervöst bakom skärmen och försökte lösa situationen innan hon tillslut tillkallade hjälp.

Så, vårat tilltänkta korta stopp i mataffären blev inte riktigt som man tänkt sig.
Tänk om jag valt en av de andra kassorna, då hade jag förstås gått miste om denna, i efterhand, roliga händelse.

700 påsar wienerbröd på en tisdag. Varför inte?

Rör på påkarna

 
 
 
Hemkommen från stor och liten. Sicken bra grej egentligen. Barnen får springa av sig och rörà sig till musik. De får lära sig klättra, balansera, gå balansgång, göra kullerbytta. Enkla men ack så värdefulla saker.
 
Kvällarna nu mer tillbringas ofta i soffan innan relativt tidig läggdags. Man orkat inte så mycket mer helt enkelt.
Men som mamma till gossen full med energi får man med gott samvete lats sig lite i soffan efter en stund på stor och liten.
 
Jag halkade dessutom in på Underbaraclaras blogg ikväll, passande nog. Tänkvärt!
 
Kort och gott, rör på påkarna. Om så "bara" för en promenad. Det mår både kropp och själ bra av. 
 
 

Lilla tåa

En dag i förra veckan la vi märke till att Arvid haltade innan läggning. Det kom så plötsligt och vi har ingen aning om vad orsaken till detta kunde bero på.
Efter att ha undersökt honom så var det uppenbart att han slagit i stortån någonstans någongång. Den var blå och han hade ont! 

Självklart blir man orolig men eftersom han kunde vicka på tårna kunde vi snart konstatera att tån inte var bruten iallafall! 
Morgonen därpå var smärtan som bortblåst och har fortsatt så.
Den blå tån blir dock mer och mer mörk i färgen och troligen kommer nageln så småningom trilla av. Hu! Bara tanken får mig att rysa. 

Jag jobbar inom akutsjukvård och får se en hel del, men när det kommer till Maria som privatperson är jag ganska känslig för vissa saker, t ex att sonens nagel kommer troll av. Man kan ju tycka det är fjantsak att ens bry sig om men lite otäckt är det allt.

Likaså när det handlar om matlagning med rått kött. Där backar jag direkt och lämnar med glädje över ansvaret till maken. Tack o lov att han gladeligen lagar mat i vårat hem. 

När jag arbetar tål jag nästan vad som helst. Jag iklär mig min yrkesroll och har inga större begränsningar oavsett hur obehagligt vissa saker kan vara. 

Tack o lov har vi fått olika gåvor här i livet och kan därför komplettera varandra så väl.

mariabo

om vardagsting helt enkelt.

RSS 2.0